Fredrik-André Hov Bertelsen, Økad
Fredrik-André Hov Bertelsen: Jeg tar en bachelor i økonomi og administrasjon og er nå på 3 året og tar dermed profileringen i økonomisk analyse. Jeg har nettopp deltatt på BIP proEVOcation, som er et blandet Erasmus+ program. Dette programmet foregikk i Pescara, Italia. Programmet ble styrt av arkitektur instituttet og da på dette campuset. Målet som ble satt for dette programmet var å endre den ene siden av Pescara-elven fra vei og parkering til et flerbruks område med fokus på myke trafikanter.
Økonom-gruppen lurte på hva vi egentlig hadde å tilby på dette arkitektur tungt prosjekt. Men til slutt fant vi våre ulike måter å bidra på hver gruppe med hvert vårt perspektiv som økonomer. Jeg fik da brukt kompetansen jeg har lært på HIOF til å skape et godt resultat for det internasjonale programmet.
Det var et kort program med intensiv jobbing som ga oss et utbytte ved å samarbeide med ulike profesjoner og kulturer. Dette vil potensielt være svært givende i fremtiden der man vil ha en tidligere erfaring med et slikt prosjekt. Slike muligheter som dette programmet gjør også at man vi skille seg ut i arbeidsmarkedet ved den internasjonale kompetansen man får.
Den sosiale delen var også en viktig del, vi som Halden gruppen ble spesielt godt kjent mens vi også ble godt kjent med Fredrikstad gruppen. Vi kom også svært godt overens med noen grekere/kyprioter som vi gikk ut og spiste med nesten hver kveld.
Alt i alt var programmet et spennende opplegg som var givende. Jeg vil anbefale et slikt program til alle, og spesielt til de som er nysgjerrige på et semester i utlandet.
Julie Johansen, Økad
Julie Johansen: Mitt navn er Juie Johansen, jeg går 3.året på Bachelor i økonomi og administrasjon ved Høgskolen i østfold. Jeg reiste på BIP proEVOcation ved D'Annunzio University of Chieti–Pescara (Høst 2025) og hadde en fantastisk uke der nede med forskjellige universiteter og høgskoler fra andre steder i Europa. Vi var en gruppe mennesker med forskjellig kompetanser og vi hadde med oss både arkitekter, økonomer, prosjektledere og folk fra miljøstudier. Det var en overvekt av arkitekt studenter, da hovedmålet var å designe og planlegge endringer i byen.
Prosjektet gikk ut på å finne bærekraftige, sosiale og verdiskapende måter og utvikle elven i Pescara på. Det var utrolig spennende å få jobbe tverrfaglig og få et innblikk i hvordan prosjekter gjennomføres. Det var lite forelesninger, men mye jobbing i grupper. Prosjektet varte i 5 dager fra mandag til fredag, og fredagen gikk ut på å vise frem problemstilling og løsning vi hadde jobbet med for elven i Pescara.
Vi var 4 fra mitt studie og 4 fra innovasjon og prosjektledelse fra Fredrikstad Campus som ble sent til Italia, og vi fra Økonomi bodde sammen ca. 5 minutter gange fra skolen. Vi kunne bo på Campus, men vi ønsket å leie noe sammen. Vi fikk 880 EUR fra Erasmus + som skulle dekke utgifter, altså fly, bolig og diverse. Vi Ble utrolig godt kjent, og hadde en fantastisk uke. Vi ble også godt kjent med medstudenter fra andre skoler, som vi dro ut og spiste med på kveldene.
Alt i alt var dette en fantastisk opplevelse, og jeg vil anbefale alle som har vurdert utveksling å ta denne muligheten. Gå ut av komforsonen og utfordre deg selv.
Takk for muligheten!
Max Zebastian Gösta Jochnick, IPL
Denna rapport sammanfattar mitt deltagande i ett Erasmus+-projekt i Pescara, Italien, sommaren 2025. Syftet är att redogöra för projektets bakgrund, genomförande och resultat, samt att reflektera över de erfarenheter och lärdomar som arbetet har gett.
Inledning
Projektet inleddes med två digitala introduktionsdagar i juni, där deltagarna fick en första genomgång av projektet och en chans att presentera sig själva. Därefter följde en fem dagar fysisk samling i Pescara, Italien. Detta var första gången Norge deltog i just detta Erasmus+-projekt i Pescara, vilket gav en möjlighet att både bidra med nya perspektiv och knyta kontakter med en bred grupp internationella deltagare.
Huvudfokus för arbetet i Pescara var att analysera och utveckla en sträcka längs floden som i dag präglas av tung biltrafik, parkeringsytor och avgränsade båtområden.
Området upplevs som otillgängligt för fotgängare och saknar gröna zoner och sociala mötesplatser. Ambitionen var att utveckla idéer för hur sträckan kan göras mer attraktiv, tillgänglig och hållbar, både för invånare och för stadens framtida utveckling.
Bakgrunden till projektet ligger i Pescaras historiska situation. Staden förstördes till stora delar under andra världskriget, och återuppbyggnaden efter kriget präglades av snabba, trafikfokuserade lösningar. Detta har skapat ett stadslandskap som i dag inte uppfyller de behov en modern europeisk stad ställer på tillgänglighet, grönstruktur och hållbarhet. Genom projektet vill man därför återge floden och dess omgivningar en mer central roll i stadens sociala och ekologiska liv.
Bakgrund
Projektet är en del av Erasmus+-programmet, vars syfte är att främja internationellt samarbete mellan universitet, studenter och andra aktörer. I detta projekt deltog institutioner och universitet från flera europeiska länder samt Libyen. Den tvärvetenskapliga och tvärkulturella sammansättningen av deltagare gav en unik möjlighet att jämföra olika synsätt på stadsutveckling och att utveckla gemensamma förslag.
En central del av projektet var att knyta an till FN:s globala hållbarhetsmål (Agenda 2030). Särskild vikt lades vid mål 11, Hållbara städer och samhällen, samt mål som rör klimatåtgärder, social inkludering och partnerskap över nationsgränser. Projektet syftade inte bara till att utarbeta visioner för Pescara, utan också till att skapa lärande och erfarenhetsutbyte mellan deltagare från olika kontexter. På så vis blir projektet en modell för hur utbildning, forskning och praktik kan mötas i frågor om hållbar utveckling.
Arbetet i Pescara tog sin utgångspunkt i de konkreta problem som präglar stadens flodområde: bristen på grönytor, avsaknaden av gång- och cykelvänliga miljöer, samt dominansen av parkeringsplatser och biltrafik. Samtidigt betonades möjligheterna. Floden är en stark identitetsskapande resurs för staden, och en omvandling kan stärka både ekologiska värden, kulturell attraktionskraft och invånarnas livskvalitet.
Genom att samla expertis från olika discipliner – arkitektur, bio-ingenjörer, ekonomi och innovation/ projektledning – blev projektet en plattform för gemensamt lärande.
Deltagarna fick arbeta i grupper där olika bakgrunder och perspektiv möttes, något som skapade både nya idéer och ökad förståelse för komplexiteten i hållbar stadsutveckling.
Genomförande
Efter att deltagarna delats in i grupper blev det tydligt att arbetet behövde organiseras kring gemensamma mål och en tydlig struktur. En central utgångspunkt var därför att formulera en problemdefinition som kunde förena gruppen och ge riktning åt arbetet. Samtidigt var det viktigt att utveckla empati för de människor som påverkas av dagens situation längs floden i Pescara.
Som arbetsmetod valde vi att använda Double Diamond-modellen, vilken gav en ram för att först utforska problemområdet brett, därefter definiera en gemensam riktning, för att sedan utveckla idéer och slutligen fokusera på lösningar. Efter inspel från professorerna integrerades också Five W’s i processen. Detta hjälpte oss att systematiskt undersöka vem som använder området, varför, när, var och vilka problem som uppstår.
Analysen visade att området i dag främst används av lokalbefolkningen, medan turismen är begränsad till sommarmånaderna. Barn, äldre och personer med funktionsnedsättning har stora svårigheter att röra sig längs floden eftersom trottoarerna är smala, ramper saknas och biltrafiken dominerar. Därmed blir vissa grupper socialt exkluderade, vilket direkt berör målen om hållbara städer och samhällen (SDG 11) samt hälsa och välbefinnande (SDG 3).
När vi analyserade varför området används framkom det att det främst fyller en funktion för vardaglig pendling och ärenden, men att dess sociala och rekreativa potential är outnyttjad. Floden borde vara en identitetsskapande resurs för staden, men i stället präglas området av buller, parkeringsytor och barriärer. Här finns en tydlig koppling till hållbar konsumtion och produktion (SDG 12) samt partnerskap för målen (SDG 17), då en omställning kräver samverkan mellan olika aktörer.
När området används blev också en viktig fråga. Under morgon och kväll är aktiviteten hög, men mitt på dagen, särskilt under sommaren, är platsen nästan obrukbar. Temperaturer upp mot 40°C + i kombination med brist på träd och skugga gör miljön osäker, särskilt för äldre. Detta är en tydlig illustration av hur klimatförändringar (SDG 13) påverkar lokala urbana miljöer.
Analysen av var aktiviteten sker visade att målområdet längs floden nästan helt saknar parker och grönytor. Istället dominerar högtrafikerade vägar och urbaniserade ytor. Denna utformning skapar inte bara otrygghet för fotgängare utan begränsar också möjligheten att stärka biologisk mångfald (SDG 15).
Slutligen pekade frågan om vilka problem som uppstår på en kombination av social exkludering, miljömässiga risker och förlorad potential. Flodområdet är i sin nuvarande form varken inkluderande eller hållbart. Bilen har prioriterats framför mänskliga och ekologiska behov, vilket gör att stora grupper stängs ute samtidigt som staden går miste om viktiga sociala, ekologiska och ekonomiska värden.
På grund av projektets korta tidsram på fem dagar hade vi inte möjlighet att samla in egen empirisk data genom exempelvis intervjuer med lokala invånare eller intressenter. För att ändå kunna inkludera olika perspektiv använde vi AI-genererade scenarier och personas. Genom dessa kunde vi simulera hur barnfamiljer, äldre, turister och personer med funktionsnedsättning skulle påverkas av förändringar i området. Genomförandet och analysen visar sammantaget att Pescara står inför en dubbel utmaning: dels att åtgärda konkreta problem som rör trafik, tillgänglighet och klimatpåverkan, dels att frigöra den potential som finns i floden som social och ekologisk resurs. Detta placerar projektet direkt i linje med EU:s Green Deal och flera av FN:s globala mål, i synnerhet mål 11 (hållbara städer), mål 13 (klimatåtgärder) och mål 15 (ekosystem på land).
Diskussion
En central utgångspunkt i diskussionen var att se området längs floden som en del av ett större system. När vi pratar om att ta bort bilar från sträckan är det inte bara en fråga om miljö eller estetik – det påverkar även människor som är beroende av bilen i sin vardag. Ett konkret exempel är den äldre befolkningen. Vad händer till exempel med en 88-årig kvinna som bor längs floden och behöver tillgång till sitt hem med bil för att klara sina dagliga
ärenden? Att designa en framtid utan bilar kan framstå som attraktivt på ritbordet, men i praktiken kan det skapa nya hinder om man inte samtidigt erbjuder fungerande alternativ.
Detta visar att stadsutveckling alltid handlar om att väga intressen mot varandra. Som uttrycket säger: säger man ja till en sak måste man säga nej till något annat. Att skapa balans i sådana beslut är avgörande för att systemet ska fungera i verkligheten. Under processen blev det tydligt att vissa i gruppen, särskilt arkitekterna, gärna ville föreslå en helt bilfri zon. När vi sedan undersökte staden närmare framkom det att kollektivtrafiken inte är tillräckligt utvecklad för att bära en sådan lösning. Några av studenterna som åkte buss i Pescara beskrev långa väntetider och begränsat utbud. Att ta bort bilen helt, utan att först stärka kollektivtrafiken, riskerar därför att skapa större problem för de lokala invånarna.
Diskussionen om möjliga interventioner visade på både fördelar och nackdelar med de förslag som utvecklades. Att minska bilarnas dominans ger ökad trygghet, renare luft och bättre framkomlighet för gående och cyklister. Samtidigt kan det skapa motstånd hos boende och företag samt leda till att trafiken flyttas till andra delar av staden. Gröna satsningar kan göra området både mer attraktivt och svalare under de heta sommarmånaderna, men de förutsätter investeringar och ett ansvar för skötsel över tid.
Att förbättra tillgängligheten för barn, äldre och personer med funktionsnedsättning är en självklar ambition, men i en miljö som redan domineras av smala trottoarer, branta nivåskillnader och urbaniserade ytor innebär det stora praktiska utmaningar. Nya sociala mötesplatser stärker gemenskapen och gör området mer levande, men riskerar också att skapa gentrifiering om de inte planeras i dialog med lokalbefolkningen.
Det som blev tydligt genom dessa diskussioner var att ingen enskild åtgärd kan ses som en lösning i sig själv. Om man exempelvis planterar fler träd men inte förbättrar tillgängligheten, förblir området stängt för delar av befolkningen. Om man minskar biltrafiken utan att förbättra kollektivtrafiken, skapas nya hinder för dem som inte har andra alternativ.
Utvecklingen måste därför ses som en sammanhängande process där olika åtgärder samspelar. Endast då kan floden bli en verklig resurs för staden – socialt, ekologiskt och kulturellt.
Reflektion. För mig var detta ett mycket givande och lärorikt projekt. Möjligheten att arbeta i en internationell grupp gav både en bredd av perspektiv och en praktisk förståelse för hur kulturella och professionella bakgrunder påverkar arbetet. Genom att jämföra olika angreppssätt och tankemönster fick jag insikt i hur tvärvetenskapliga samarbeten kan skapa lösningar som är mer nyanserade än vad en enskild disciplin kan åstadkomma.
En central lärdom var betydelsen av tidspress och tydliga ramar. Med endast fem dagar till förfogande blev vi tvungna att arbeta målinriktat, fatta snabba beslut och fördela roller på ett effektivt sätt. Detta visade att även korta, intensiva arbetsprocesser kan generera värdefulla resultat, förutsatt att gruppen klarar av att strukturera sig och använda resurserna rätt. Projektet blev också ett tillfälle för mig att omsätta de kunskaper jag tillägnat mig under mitt första år som student inom innovation och projektledning vid Høgskolen i Østfold. Att få testa etablerade metoder såsom Double Diamond och Five W’s i en verklig kontext visade att de fungerar även under skarpa förhållanden, och att teorin kan bidra till att skapa struktur i komplexa utvecklingsprocesser.
För mig blev det tydligt att metoden aldrig är ett mål i sig, utan ett verktyg som måste anpassas till den lokala kontexten. Detta har skärpt min förståelse för att verkliga utvecklingsprocesser alltid kräver flexibilitet utöver det som modellerna förutsätter.
En annan lärdom från projektet var att få uppleva hur våra idéer mottogs av andra. Även om projektet inte var utformat som en tävling, blev det en meningsfull bekräftelse att vårt förslag röstades fram som den "bästa" lösningen bland studentdeltagarna. För mig visade detta att vi lyckades förena våra olika perspektiv i en lösning som upplevdes som både relevant och realistisk. Det underströk också att vårt arbete inte bara hade teoretiskt värde, utan var förankrat i praktiska behov och kommunicerbart för andra.
Slutsats
Sammanfattningsvis visar projektet i Pescara hur komplex hållbar stadsutveckling är. Att skapa förändring längs floden handlar inte enbart om att plantera fler träd eller bygga mötesplatser, utan om att väga samman sociala, ekologiska och ekonomiska intressen. Ingen enskild åtgärd kan lösa problemen – framgång kräver att flera insatser samspelar och att lokala behov inkluderas i processen. Erasmus+-projektet blev därför ett exempel på hur internationellt samarbete kan fungera som en testarena för att pröva idéer, utveckla gemensam förståelse och skapa en grund för framtida utveckling.
Daniil Zuev Ellingsen , Regnskap
Bakgrunn Hei, mitt navn er Daniil Zuev Ellingsen (20) og jeg studerer regnskap ved Høgskolen i Østfold. Det tilbys i utgangspunktet ingen utveksling for regnskaps-studenter, men det ble gitt en mulighet til å ta et valgfritt ekstra emne på 6 studiepoeng. Jeg var i utgangspunktet litt nysgjerrig på utveskling, så denne sjansen måtte jeg gripe!
Utvesklingen fant sted i Pescara i Øst-Italia på «D'Annunzio University of Chieti–Pescara» og varte i 5 dager. Vi fikk 880 EUR som skulle dekke alle kostnader. Ettersom det var begrenset med studieplasser, ble det valgt 4 fra fakultetet for økonomi og 4 fra Innovasjon og prosjektledelse fra Fredrikstad Campus. Universitet ligger ganske sentralt med flere restauranter og butikker i området. Ofte tok vi oss lunsj hos noen av restaurantene i nærheten.
Vi 4 fra økonomi fra Halden campus leide privat på airbnb 5 minutter gange fra skolen. Her hadde vi god plass for en billig penge (1800 kr hver for alle dagene). Vi fikk tilbud om å leie på campus, men vi hadde heller lyst til å leie sammen. I tillegg fikk vi da en mye større leilighet.
Læringsutbytte
Denne utvekslingen er veldig utradisjonell. Her var det ikke lange forelesninger hvor vi tok notater, tvert imot, hadde vi en veldig aktiv rolle. De eneste forelesningene vi hadde, var korte presentasjoner av Pescara sin historie.
Dette emnet krevde heller samarbeid, planlegging og gjennomføring i grupper med andre internasjonale studenter. Jeg var i gruppe med arkitekter fra land som hellas, Slovenia, Armenia og en økologi ingeniør student fra Polen.
Her skulle de forskjellige gruppene som alle hadde blandinger av forskjellige fakulteter være med å lage ideer for endringer som skulle bli gjort i byen. Endringene var fokusert rundt relasjonen mellom byen og elven som gikk gjennom byen. Her var det sosial, økonomisk og økologisk potensiale som vi skulle være med å avdekke.
Derfor var det en overvekt av arkitekter i dette emnet, ettersom de skulle stå for design og planlegging for endringer i området. Samtidig var det vanskelig å vite hvordan vi som økonomer skulle være med å bidra. Til slutt kom vi fram til at vårt bidrag var å snakke med arkitektene om hvordan design kunne fremme økonomiske interesser i området. Alt dette resulterte i en presentasjon foran de andre gruppene i klassen.
Ettersom dette var en så sterkt tverrfaglig oppgave, lærte jeg lite fagstoff relevant til min studie, regnskap. På den andre siden lærte jeg hvordan en kan jobbe tverrfaglig på tvers av kulturer og språk. Samtidig lærte jeg også hvordan en skal tenke økonomisk og formidle dette i et prosjekt med hovedfokus i arkitektur.
Oppsummering
Alt i alt, var dette en fantastisk opplevelse. Jeg møtte mange utrolig hyggelige mennesker som vi dro ut og spiste med nesten hver kveld. Både de lokale og internasjonale studentene ga meg en uforglemmelig uke.
Jeg vil på det sterkeste anbefale utveksling til alle som er litt interessert i noe annerledes. Spesielt om man får tilbud om å ta et ekstra emne med kort varighet. Med utveksling får man en unik mulighet til å gå litt ut av komforsonen og utfordre seg. Anbefales masse!
Takk for muligheten!
Tobias Leander Engebretsen, IPL
Jeg heter Tobias Leander Engebretsen, er 20 år og studerer Innovasjon og prosjektledelse (IPL) ved Høgskolen i Østfold. Gjennom læreren vår Hong Wu fikk jeg vite om Erasmus+-programmet BIP proEVOcation i Pescara, Italia, og jeg søkte fordi jeg syntes det virket som en spennende mulighet.
Prosjektet samlet studenter fra mange forskjellige fag og land. Målet var å finne ideer til hvordan området ved elven i Pescara kunne utvikles til å bli et grønnere og mer inkluderende område som innbyggerne og turister kan bruke. Dette inkluderer de tre aspektene ved bærekraft: Sosiale, Økonomisk og Miljømessig.
Erfaringer
Vi startet med digitale introduksjoner før vi reiste ned til Italia. Der jobbet vi intensivt i fem dager i grupper, og avsluttet med å presentere forslagene våre. Området vi jobbet med er i dag preget av biler, parkering, bygninger, men har et stort potensial som møteplass og grøntområde.
Jeg la merke til at de fleste som deltok var arkitektstudenter, men vi hadde også økonomer, miljøstudenter og oss fra prosjektledelse. Jeg regnet med noe av grunnen til dette var at dette var det første året andre studier enn arkitektene ble med. Min rolle ble ofte å bidra med struktur i gruppa – å stille spørsmål, hjelpe til med å samle oss og sørge for at vi kom fram til en felles retning. Jeg merket fort at man i møte med nye folk fra tverrfaglige områder er mer viktig enn noen gang å være fleksibel. Metoder etter «boka» er sjeldent nok.
Refleksjon
Å jobbe med folk fra ulike land og fag var både spennende og utfordrende. Språk og kommunikasjon var ikke alltid lett, men det gjorde meg mer bevisst på hvordan jeg selv kommuniserer og hvor viktig det er å lytte. Jeg lærte også at jeg ikke alltid trenger å være eksperten for å bidra. Noen ganger er det nok å stille de riktige spørsmålene og holde orden på prosessen.
Sosialt var dette også en veldig fin opplevelse. Vi fra Halden og Fredrikstad ble bedre kjent med hverandre, og vi tilbrakte også mye tid med studenter fra Hellas og Kypros. Det gjorde uka ekstra minnerik.
Avslutning
Jeg er veldig takknemlig for å ha fått denne muligheten. For meg ble det både faglig og personlig utvikling. Jeg fikk testet ut ting jeg har lært på studiet, opplevd verdien av samarbeid på tvers av fag og kulturer, og bygget nye vennskap. Jeg anbefaler virkelig andre å gripe en slik sjanse – det er en opplevelse som gir mer enn bare studiepoeng.
Hanna Bruce, Økad
Hei! Mitt navn er Hanna Bruce, jeg er 22 år og studerer økonomi og administrasjon på 3. året ved høyskolen i Østfold. Jeg har lenge hatt en plan om å dra på utveksling og dermed ble BIP proEVOcation et veldig fint sted å starte.
Vi var en gruppe på 4 studenter fra Halden som tilbragte 5 dager i Pescara i Italia sammen med studenter fra hele Europa og noen fra Asia. Vi visste fra starten at det var et arkitekturpreget prosjekt og majoriteten av deltagerne var arkitektstudenter, men utover dette hadde vi veldig lite konkret informasjon om hva oppholdet våres faktisk kom til å gå ut på, noe jeg syntes bare gjorde det mer spennende!
Lærestedet vårt under oppholdet var «Università degli studi "G.d'Annunzio" sede Pescara» som befinner seg på «sør-siden» av byen. Når vi kom dit på dag 1 fikk vi en formell introduksjon til prosjektet og det gikk altså ut på å transformere et område rundt Pescara-elven til et flerbruksområde som også kan skape nytte for lokalsamfunnet.
Deretter ble vi delt inn i grupper og min gruppe var totalt 8 stykker. Alle var fra forskjellig land, men til tross for dette var det lett å bli kjent og lære hvordan man kan jobbe sammen.
Når det kom til selve oppholdet fikk vi et greit tilbud om bosted av skolen som tok oss imot, men vi 4 fra Halden valgte heller å gå sammen og leie en airbnb som var 5 minutters gange unna skolen. Dette var en stor suksess og er absolutt å anbefale hvis man er fler som reiser sammen.
Som en økonom uten særlig kjennskap til arkitektur og arkitekter uten særlig kjennskap til økonomi opplevde vi det utfordrende i starten, men med godt samarbeid og god kommunikasjon vil jeg påstå at vi løste oppgaven svært godt. Arkitektenes fokus ble på utforming av endringer i området, mens min rolle som økonom ble å bruke kompetansen min til å blant annet identifisere de økonomiske ringvirkningene disse endringene ville ha på lokalsamfunnet der nede
De resterende dagene gikk med til å jobbe med prosjektet sammen med gruppen på dagtid. Det ble lange, men veldig interessante dager. Gruppene stod fritt til å velge når de ville møtes og jobbe, men de aller fleste jobbet fra kl 9-10 til kl 17 cirka. Vi gikk gjerne ut og spiste lunsj sammen i 13-tiden og på kveldene gikk vi ut og spiste med både de andre fra Norge og andre studenter som deltok. På den siste dagen av oppholdet presenterte alle gruppene det de hadde jobbet med og vi fikk tilbakemelding fra de som arrangerte det.
Hvis du er nysgjerrig på utveksling, vil møte nye mennesker, oppleve hvordan det er å samarbeide med andre på et tverrfaglig nivå og ikke minst få venner for livet vil jeg absolutt anbefale å delta på et BIP-prosjekt.
Edison Kolovik, IPL
Innledning og kontekst
Dette refleksjonsnotatet oppsummerer mine erfaringer fra BIP-prosjektet om revitalisering av elveområder i en by. Prosjektet var tverrfaglig, med bidrag fra miljøteknikk, arkitektur, økonomi, landmåling og innovasjon/prosjektledelse (IPL). Min rolle var å representere IPL-feltet—strukturere prosesser, koordinere samarbeid og anvende innovasjons- og prosjektmetodikk for å bevege gruppen fra idé til beslutningsgrunnlag. Teamet utviklet løsninger som kombinerte flomforebygging, økt samfunnsverdi og stedstilhørighet, med forslag som «vannhage»-konsepter, blågrønne korridorer og sosiale møteplasser langs elva.
Mål, rammer og suksesskriterier
I oppstarten oversatte vi et bredt mandat til konkrete mål: (1) forbedre økosystemtjenester (flomdemping, vannkvalitet), (2) øke bruken av elverommet av beboere og besøkende, og (3) styrke lokal verdiskaping på en bærekraftig måte. Vi etablerte foreløpige suksesskriterier: målbar reduksjon i flomrisiko (hydrologiske indikatorer), flere brukstimer/aktiviteter langs elva (observasjoner/enkle tellinger), og et veikart for sirkulær ressursbruk (9R-ramme). I etterkant ser jeg at vi burde gjort disse enda mer operasjonelle med klare baseline-målinger og KPI-er fra dag én.
Prosess og gjennomføring
Jeg prioriterte en «lettvekts, men bevisst» prosjektstruktur: tydelig fasedeling, korte beslutningspunkter og visuelle artefakter som alle kunne samskape i. Vi jobbet i tre hovedfaser:
1. Forstå og ramme inn: stedsanalyse, interessentkart, problemtre/mål-tre. Vi brukte NABC (Need–Approach–Benefits–Competition) for å skille «må»-behov (flom, tilkomst) fra «bør»-behov (estetikk, rekreasjon).
2. Utvikle og teste: idégenerering (brainstorm og morfologisk matrise), hurtige skisser (arkitektur), grove hydrologiske antakelser (miljø), og konsekvens-/nyttebilder (økonomi). Vi vurderte alternativer mot en enkel beslutningsmatrise og en risikomatrise.
3. Modne og kommunisere: storyline for presentasjon, visualiseringer, og et «første-pass» beslutningsgrunnlag med anbefalt konsept og videre arbeid.
Denne rytmen fungerte godt for tempo og eierskap, men vi kunne hatt mer tid til micro-prototyping (f.eks. enkle plass-studier på kart med crowdsourcet brukerinnsikt) før endelig anbefaling.
Tverrfaglighet i praksis
Den største verdien kom når vi utnyttet forskjellene våre. Arkitektene utfordret oss på romlig kvalitet; miljøteknikk ga realisme i flom- og vannhåndtering; økonomi belyste avveininger; landmåling ga presisjon i stedlige forhold; jeg bidro med struktur, facilitering og metoder. For å få dette til fungere brukte jeg:
• Interessentkart + påvirkning/innflytelse-matrise for å prioritere dialog og innsikt.
• RACI-tenkning for å klargjøre ansvar, spesielt i leveranseintensive øyeblikk.
• Møtekanvas (mål, beslutning, tidsboks) for å holde fokus.
En viktig læring var å være eksplisitt på «hva er beslutningen vi skal lande i dette møtet?»—det løftet kvaliteten og reduserte omkamper.
Usikkerhet, risiko og tilpasning
Vi identifiserte tidlig tre risikoklynger: (1) Datamangel (begrenset hydrologisk detalj), (2) Scope creep (for mange delmål), og (3) Aksept/forankring (ulik forventning hos interessenter). Tiltak:
• Datamangel: arbeide med scenarier (best/realistisk/verst) og tydelig merking av antakelser.
• Scope creep: timeboxing og «must/should/could»-prioritering ved hvert beslutningspunkt.
• Forankring: tidlig interessentkart og plan for innsjekk/feedback.
Jeg opplevde at synlig risikooppfølging (oppdatert risikomatrise i presentasjonen) økte tilliten til prosessen, selv når svarene ikke var fullstendige.
Nytte–kost og beslutningsstøtte
Vi valgte en kvalitativ nytte–kost-tilnærming i denne fasen, med tydelig forbehold om datagrunnlag. Begrunnelse: tiltakene er komplekse, flerdimensjonale og langlivede; rene NPV-beregninger kan bli misvisende uten robuste input. I stedet beskrev vi:
• Direkte nytte: redusert flomskade, bedre vannkvalitet, økt sikker adkomst, mer aktiv bruk av elverommet.
• Indirekte nytte: helse/velvære, lokal handel/turisme, økt stedstilhørighet, lærings- og frivillighetseffekter.
• Kostnader: plan/bygging, drift/vedlikehold, midlertidige anleggsulemper, samt risiko for underprestasjon ift. antatt effekt.
Dette ga beslutningstakere et ærlig bilde av verdi versus usikkerhet, og et grunnlag for hva som må måles i neste fase (pilot/POC med KPI-er for bruk og vannhåndtering).
Sirkulærøkonomi og 9R-rammen
Vi mappet konseptet mot 9R (Refuse–Rethink–Reduce–Reuse–Repair–Refurbish–Remanufacture–Repurpose–Recycle) for å sikre ressursfornuft:
• Rethink/Reduce: kompakte løsninger som minimerer materialbruk og inngrep i natur.
• Reuse/Repurpose: bruke eksisterte masser/elementer der det er mulig (f.eks. gjenbruk av stein/tre i landskap).
• Repair/Maintain: planlagt vedlikehold for å forlenge levetid på installasjoner.
• Recycle: materialvalg som kan demonteres og gjenvinnes.
Dette skapte et tydelig veikart for material- og driftsbeslutninger i senere faser.
Egen rolle og læring
I tråd med tidligere erfaring valgte jeg bevisst ikke å ta en formell lederrolle, men å bidra som fasilitator og «strukturmotor». Jeg erfarte at:
• Stram fasilitering (tydelige mål, timerammer, beslutningspunkter) frigjør kreativ kapasitet hos fagdisiplinene.
• Visuelle beslutningsverktøy (NABC, beslutningsmatriser, risikoheatmaps) gjør komplekse avveiinger forståelige for alle.
• Åpenhet om antakelser bygger tillit og holder diskusjonen saklig.
Samtidig så jeg at jeg kunne vært mer proaktiv i å etablere måleplan (KPI, baseline, dataeierskap) tidligere. Det hadde gjort nytte–kost-delen enda mer treffsikker.
Hva jeg ville gjort annerledes
1. Tidlig KPI-sett og baseline: definere 4–6 målbare indikatorer (f.eks. vannspeil ved regnhendelser, brukertelling, opplevd trygghet) og plan for datainnhenting.
2. Micro-piloter: små, reversible intervensjoner (midlertidige sittetrinn, enkle regnbed) for å teste antakelser før fullskala.
3. Interessent-ritualer: faste «åpent verksted»-økter (30 min) annenhver uke for å samle «weak signals» fra brukere og drift.
4. Beslutningslogg: kort logg som binder beslutninger til antakelser og data—letter reorientering når forutsetninger endres.
Konklusjon
Prosjektet demonstrerte hva tverrfaglighet kan levere når struktur, metode og kreativitet får virke sammen. Vi landet et gjennomarbeidet konsept som både håndterer flom/økologi og styrker sosiale kvaliteter, samtidig som vi er ærlige om usikkerhet og behov for videre testing. Min viktigste læring er verdien av tidlig måleplan og små piloter som kobler visjoner til data. Med disse grepene vil neste iterasjon kunne gi et enda tydeligere beslutningsgrunnlag—både for samfunnsnytte, kostnader og gjennomførbarhet.
Lena Sabedini Wilhelmsen, IPL
Mitt navn er Lena Sabedini Wilhelmsen jeg går 2 året på innovasjon og prosjektledelse. Fra Norge var vi 4 studenter fra innovasjon og prosjektledelse og 4 fra økonomi og administrasjon. Vi deltok på BIP-programmet proEVOcation ved D’Annunzio University of Chieti–Pescara høsten 2025, og det ble en utrolig fin uke sammen med studenter fra ulike universiteter og høyskoler rundt om i Europa. Vi var en sammensatt gjeng med ulik bakgrunn – blant annet arkitekter, økonomer, prosjektledere og folk innen miljøstudier. Det var flest arkitektstudenter, siden hovedfokuset var å planlegge og designe endringer langs elven i Pescara.
Prosjektet handlet om å finne bærekraftige, sosiale og verdiskapende måter å utvikle elven i Pescara på. Det var skikkelig spennende å jobbe tverrfaglig og få et innblikk i hvordan slike prosesser foregår i praksis. I tillegg var det utrolig givende å jobbe sammen med folk fra andre land.
Vi hadde ulike perspektiver, arbeidsvaner og faglige tilnærminger, og det gjorde samarbeidet både lærerikt og inspirerende. Selv om vi kom fra forskjellige steder, ble vi overraskende fort godt kjent og knyttet sterke bånd i løpet av uka.
Vi hadde få forelesninger og jobbet mest i grupper. Hele prosjektet varte i fem dager, fra mandag til fredag, og den siste dagen presenterte vi problemstillingen og løsningen vi hadde utviklet for elveområdet.
Denne utvekslingen skilte seg veldig fra tradisjonell undervisning. I stedet for lange forelesninger og notatskriving hadde vi en aktiv rolle gjennom hele uka. De eneste korte innleggene vi fikk var introduksjoner til Pescaras historie og kontekst, og resten av tiden var viet til praktisk arbeid.
Som prosjektledertype opplevde jeg at emnet i stor grad handlet om samarbeid, koordinering og gjennomføring i tverrfaglige grupper. Jeg var på gruppe med arkitekter fra Hellas og Slovenia, og en økologiingeniørstudent fra Polen. Å lede og strukturere arbeidet på tvers av språk, kultur og fagbakgrunn var både utfordrende og lærerikt, og det krevde tydelig rollefordeling, forventningsavklaring og fremdriftsplaner.
Jeg vil virkelig anbefale dette til alle. Man lærer enormt mye, både faglig og om seg selv. Jeg møtte utrolig mange flotte mennesker og fikk nye venner som både jeg og de andre norske deltakerne allerede har planer om å treffe igjen. I tillegg får man et unikt innblikk i andre kulturer og muligheten til å oppleve et land man kanskje ikke kjenner fra før.
